måndag 1 november 2010

Suck,suck,suck....

Halloweenspektaklet är över för den här gången men tyvärr har vi inte sett röken av nåt trick-or-treatande. Varken spöken eller andra hemskheter har visat sig. Men jag fick iaf. en bloddrypande beskrivning av hemskheterna av minstingen Isaac när han i telefon berättade i detalj  om hur blodet runnit och skeletten skramlat på "fritids". De större ungarna blev en kostsam historia som kunnat fått  samtliga gastar att sätta pumporna i vrångstrupen,tsss! Jag höll på att få slag när min dotter erkände att hon fallit för grupptrycket och köpt en "Krügermask" för nästan 400:-

 What????????????? Fyrahundra spänn?????? Är man glad eller är man glad att inte vara tonårsmorsa nu,brrrr! E. snart 12, visade iaf. lite good will när det kom till ännu fler måste-tillbehör.Han sydde/byggde sin egen "knivhandske ( fråga mig inte vad det är ) men lyckad blev den tydligen och hantverk är ju bra!

Eken o jag har mest njutit av animalisk föda och vegeterat i två dagar men igår kom jag på att det var årets sista bakluckeloppis i stan..Sagt o gjort,där hamnade vi! Hann knappt innanför grindarna innan jag såg dom....Ett par fantastiska ljusstakar stod på ett bord! Stora maffiga,underbara stod dom där....Åååååh så fina...Omöjligt att beskriva hur vackra...Antika ( nja kanske inte, men gamla ) unika,maffiga är det enda jag kan säga! Förälskelsen var omedelbar,suck,suck,suck! Men inte priset! Sanslöst nog ville man ha femhundra riksdaler.Inte för att de inte var värda det ( i mina ögon ) men det var ju trots allt loppis och i min ficka fanns endast mynt plus en o annan skrynklig sedel ! Eken fick nästan slita mig därifrån...Loppisen var jättestor men jag såg ingenting mer.Hade bara ljusstakarna i huvudet! Man blir inte kär i ljusstakar din knasboll,mumlade jag för mig själv.Men vad hjälpte det? Jag var besatt av begär...

Strax innan stängning gav Eken upp inför mina slokande axlar och sorgfyllda suckande. Faaan också,jag får väl försöka pruta ner dom,sa han...Å så  bar det iväg tillbaks till utgångspunkten. Ve, fasa och eländes elände.....De som sålde hade  redan packat ihop och stuvat in allt i bilen. Halvt hysterisk knuffade jag fram Eken och teaterviskade: Försöker du inte ändå så lägger jag arsenik i kaffet när vi kommer hem.

Eken: Tvåhundrafemti får du,här o nu...Mannen tvekade men veknade till slut och slängde en blick mot kartongerna i bilen! Då säger hans fru...Här packas inte upp en enda jävla låda! Obeveklig och inte det minsta mottaglig för min bedjande blick, slog hon igen bakluckan med en skräll! Och så slutade det...med en rivstart försvann "mina" ljusstakar i ett moln av avgaser!

                                                                 The End

Jag har inte kunnat släppa tanken på dom förbenade stakarna på hela dagen och nu försöker jag förtränga alltihop med en stor  portion glass......
                                                                   The End igen,suck!

1 kommentar:

  1. Älskade vän!
    Eken försökte ju i alla fall. Den kärleksfulla gesten är värd mera än ljusstakarna.
    Kram

    SvaraRadera