Idag känns det onekligen futtigt att prata om festivalen eller gnälla på vädret även om jag skulle vilja....Man tappar helt lusten efter alla hemska bilder som kablas ut om jordbävningen i Japan.Samtidigt är det som om man inte kan ta in allt!
Informationer om explosioner,härdsmälta, radioaktiv strålning, beräknat antal döda ( tiotusentals ) ! Ögonen tittar men in-ser inte....Som om det vore en film!
Jag skäms över det men sanningen är att jag känner mig mer och mer och mer avtrubbad.....som om inte hjärnan kan hantera mer elände. Tvekade faktiskt om jag kunde skriva så här men jag vill vara rak och det är så här det känns! Man borde ju reagera kraftigare, eller hur?!.
Hör mig själv kommentera det TV:n visar: Guuud vad hemskt,arma människor,fruktansvärt.... men orden känns bara som tomma fraser. Som om inte bilderna går fram....inuti!
Annars kan jag bli djupt berörd och börja gråta för sånt som andra kan tycka är småsaker. Det borde ju vara tvärtom ?!
Tänker på människor som omedelbart sätter igång med insamlingar och bloggar om hur vi ska hjälpa till på olika sätt....Avundas handlingskraften men jag undrar varje gång hur mycket dom egentligen känner?!
Nu känns det som att jag borde sluta analysera men det skulle vara intressant att höra era åsikter!
Kramen är varm och från hjärtat...det hoppas jag ni känner !
Känner fler som jag...det är frågan?
Gomorron tjejen... Jo, tyvärr känner jag lite grann som du. Tittar utan att se, o tycker de e jättehemskt givetvis, men... avtrubbad har man nog blivit... Tyvärr...
SvaraRaderaSka iväg en liten sväng, så jag får väl komma ur pyjamasen snart.. Hade ont i maggen igen vid 4 i morse, så jag har sovit till 11, efter "första-gröten" E skitväder här åsså, så de blir nog boken igen sen.. Vår bästa tid heter den jag läser nu, av Penny Vincenzi.
Ha en bra dag... Kramkram..
Nä jag tror inte det ligger så mycket i att man blivit avtrubbad...inte i det här fallet. Hur ofta har vi sett sådana här katastrofer i direktsändning? Inte många, så det kan alltså inte vara avtrubbning utan snarare att vi inser inte vidden för vi har ingen egen erfarenhet att jämföra med. Vi vet inte hur det känns att stå mitt i en jordbävning på 8.9 och sen se hur havet reser sig 10 m upp i luften och sköljer bort allt och alla. Men vi förstår mentalt att det är hemskt...men känslomässigt KAN vi inte förstå det. Men det betyder inte att vi är avtrubbade...det kan man bara bli om man matas med det om och om igen under en väldigt lång tid. Nä det är bara så obegripligt så vi kan bara ana hur dom har det (och man inser också vad futtiga ens egna i-landsproblem plötsligt är..);) Så tror jag det är i alla fall : :)
SvaraRaderaFrån utslagna tulpaner till naturkatastrofer! Alltså, det är på något sätt lättare att ta in när en individ far illa än när en stor katastrof inträffar. så fungerar jag! Det är helt enkelt för stort och ofattbart, jag kan sitta o titta på filmerna som visar hur hela städer försvinner, men, precis som du, så kan jag liksom inte ta in det! Vad får det konkret för konsekvenser? När det står hur många som är utan el o utan vatten, utan tak över huvudet, då börjar jag förstå lite bättre...
SvaraRaderaRäddast är jag nog över kärnkraftsexplotionen, där kan ju följderna ses över flera generationer i värsta fall...nej hugaligen. Om det nu är så som det är att Japan med jämna mellanrum drabbas av jordbävningar o annat är det då så vettigt att ha just kärnkraft undrar man lite försiktigt...
Nä, nu ska jag gå o fika istället, men jag fortsätter följa situationen och sända en liten tanke till gnället om att vintern är kall osv. Bah, hur bra har vi det inte?
Stora kramen kommer via cybern
Jo det är nog en hemsk världshistorisk katastrof, men jag är så imponerad på japanernas kyliga sätt att beskriva allt. Dom verkar så himla införstådd och förberedd på allt.
SvaraRaderaFast dom som har förlorat sina närstående är säkert i stor sorg.
Och detta med kärnkraftverken är jag livrädd för...känns så oberäkneligt...
Ha en finfin kväll...jasså så långt söderut. då förstår jag att du har vår redan....suck...
Jaaa,, vad ska man säga.
SvaraRaderaJag hade nog inte kunnat beskriva det bättre än vad Babbi gjorde,, det hon skrev är nog precis så jag också tänker.
Vi kan inte i vår vildaste fantasi föreställa oss hur fruktansvärt hemskt det egentligen ÄR.
Vi är verkligen lyckligt lottade,, men det märks också.. då vi klagar på småsaker. Men, det är ju så,, vet man ingé annat så klagar man på det man vet.
Suck, hur vi egentligen är.. :o//
Ha det allra bäst goa du.. // Kramen
Visst ÄR det fruktansvärt...men...jag har också svårt att ta in det! Följer inte med i media ens...VILL kanske inte se??? Vet inte! Märker också att jag tänker att det är inte lika synd om rika Japan som fattiga Thailand...eller Haiti.Knäppt ju!Det är väl lika hemskt att mista allt antingen man är rik eller fattig!Som andra sagt så KAN vi nog inte fatta...?!
SvaraRadera