Älskade E

Yin och Yang,balans.....så kändes det när det oväntat ringde på dörren. Utanför stod E  och en kompis....E. skrattade  när han såg min förvåning.....
"Nämen,va,vad....kommer du och hälsar på"?!
"Jag längtade efter dig mormor,så vi cyklade hit"

"Men herregud pojke det är ju nästan en mil....genom hela stan"
"Det gick snabbt" svarar han och ser så där klurig ut som bara han kan.Sen tar han ett steg fram och kramar mig...läääänge!

E  är mitt förstfödda barnbarn...Jag var med den natten han föddes och sen dess är det "vi". Han gav mig redan från början en ny syn på omvärlden,sedd genom hans ögon.

Han fick mig att återupptäcka sånt som man som vuxen inte längre ser.....Detaljer i små,små blommor....att vattnet vid stranden låter annorlunda när det regnar,att det finns stora lampor under taket på Domus,att en mormor kan vara prinsessa när han är riddaren av Råådalen...."Det gör inget att du är gammal för det är på låtsas" som han så enkelt beskrev det.

Han är den ende "man" som fått mig på knä och "under bordet" de gånger han byggt koja och bjudit in till saftkalas och spökhistorier. Han är den ende som fått mig att testa "livsfarliga" karuseller och hoppborgar och att med dödsförakt kasta mig nedför pulkabacken!

Ibland hände det att han hade lite fööör stor tro på min kapacitet!
Som när jag tog med honom för att kolla hur en helikopter fungerar....Den som ville kunde, mot  betalning, få flyga en tur över staden. E. som inte gillade trängseln viskade: " kan vi inte flyga själva,bara vi"

Så det gjorde vi ! På platsen fanns nämligen också möjligheten att provsitta en helikopter...På med hörlurar,check,check så alla instrument fungerade.....sen flög vi! Vi flög runt hela världen och landade precis lagom till middagen....

Ibland blev han djupt oroad....

Vi passerar ett träd...en bra bit uppe i trädet hänger en plastpåse.
"Hoppa upp och ta den",säger E.
"Det går inte,jag kan inte hoppa" Han stirrar på mig som om han inte tror sina öron...
"Kan du inte....hoppa????" "Så gammal och inte lärt dig hoppa" En revolutionerande insikt för en liten gosse som förstås omedelbart visade hur man gör! "Hopp,hopp...såhär,inget svårt alls!

Nu fyller  E. snart tretton år och jag hoppas han aldrig blir för vuxen för att hoppa, kramas och  längta.....

Att vara efterlängtad är STORT!