Precis det hände igår när min äldste son överraskande hälsade på...Han är visserligen lärare nuför tiden men bakar gör han fortfarande.
Det blev alltså inget fredagsmys av det vilda slaget utan istället "egentid", en god middag och kak-bak. Kan inte tänka mig något som toppar det.....Egentid betyder för mig att man kan prata länge och samtal som sträcker längre än ungefär tre meningar. Barnbarn är goa men krävande.De må anses som jordens åttonde underverk men ibland längtar jag jättemycket efter mer tid med mina "barn"
Jag har många gånger tänkt på hur förhållandet till ens egna "barn" blir när barnbarnen kommer.Med det menar jag inget negativt utan det är bara en reflektion över hur "innan" automatiskt ändras och fokus ställs in på barnbarnen! Det har jag undrat över. Hur mycket som ändras..Kanske är det jag som är udda men jag tycker verkligen att det är aaaningen överdrivet med allt ögonhimlande o prat om "efterrätter"
Om hur vansinnigt underbart ,fantastiskt och livsomvälvande det är att få barnbarn. För föräldrarna är det livsomvälvande, för mormor/farfar är det en härlig,rolig och fin händelse! Det är helt vanliga ungar...som man blir tacksam och glad över att de föds friska.Övriga i familjen är iaf. i början bara statister i det nya lilla livets värld. Jag har särskilt svårt för orden..."jag lever för mina barnbarn" som jag hört så många säga.Vadå lever för?? För mig klingar det tragiskt och är förhoppningsvis inte riktigt sant!
Eken o jag har,om vi räknar ihop dina/mina, 21, eller är det 22,hmmm, barnbarn och tycker att allihop är härliga men lever för dem... det gör vi inte! Jag känner människor som egentligen inte orkar vara aktiva i ett i ett och vara barnvakter stup i kvarten men som inte vågar säga det av rädsla för att föräldrar och "folk" ska tro att de inte älskar ungarna så reservationslöst som man ska! Var gränsen går på den skalan är det ingen som vet!
Att vara mormor är så mycket annat! Själv köper jag alltid barnens första skor...en symbolisk gest som betyder att jag önskar dem en bra och lycklig "väg" !
Jag gillar att med nya ögon och odelat intresse,titta på det som barn upptäcker under en promenad t.ex
Och man undrar när man närskådade för en snigel senast!
Nu vandrar jag vidare....för idag ska vi träffa fantastiskt underbara,ljuvliga,makalösa,unika och förstås älskade små människor *blink*
Du har helt rätt. Inte ska man utplåna sig själv helt bara för att man får barnbarn. Naturligtvis är "mina" barnbarn gulligast i hela världen, men för det behöver jag ju inte säga det i varje mening. Nu har man all tid i världen att göra det man inte hann när man själv hade småbarn. Det gäller att passa på så länge orken och lusten finns. Man hinner alltid med barnbarnen ändå. Umgängestid ska inte räknas i kvantitet utan kvalité, tycker jag. Kram
SvaraRaderaGäller det också om man är sugen på något annat än en kaka?
SvaraRaderaJag menar, om jag är sugen på någon slags god mat så ringer det en kock på dörren??!!
Många säger så om barnbarnen tror jag, för att alla andra säger det och man tror att man förväntas säga det. Sen finns det dom som utplånar sig själva och lever GENOM sina barnbarn och det tycker jag är tragiskt. Det du säger tycker jag låter sunt :) Ha en fin 3 advent Malla. Kramen
SvaraRaderaJag vet inte. Jag är inte mormor än. Och måtte jag inte bli det på ett bra tag :)
SvaraRaderaKram!
En snigel kan ju ta sin lilla tid att begrunda. ;o))
SvaraRaderaIbland får man vara glad att man inte har bråttom .
Kram på dig och en skön 3:e advent!
Vilken sund och bra inställning du har!
SvaraRaderaKram
Oh va skönt att läsa dina kloka rader, jag som går med ständigt dåligt samvete just för att jag inte "lever för mina barnbarn"! Till en del beror det ju på avstånd, men, i ärlighetens namn skulle jag kunna tillbringa mycket mer tid i Falun om jag så ville...
SvaraRaderaMen, jag finns där om och när dom behöver mig. Hasses barnbarn ser vi jättesällan och det tycker jag nog är synd, hoppas det blir bättre när alla åter bor i Stockholm dit vi kan åka ibland o hälsa på.
Däremot kan jag tycka att det är så viktigt att barn får ha många vuxenkontakter, något både jag och min dotter saknat hela livet. Nu har dottern gift in sig i en stor släkt, men på min sida är det bara mig hon har, i hela världen! Visst är det konstigt att det blir så?
Men Punatukka, jag skulle ju bara in och morsa! Och så blev det ett långt inlägg istället...suck
Någon plastgran kommer inte in i pörtet, ingen levande heller, men jag är så glad att byns stora stolthet står ute på gärdet där jag kan beundra den från vardagsrumsfönstret hela dagarna långa!
Kram på dej