Hur lik sin mamma kan man bli?
Jag har märkt en lustig sak...ju äldre min mamma blir ju mer lik henne blir jag. Det där lät konstigt,hehehe... Jag menar att jag mer o mer tar efter henne som hon var när hon var i min ålder.
Hennes röst har blivit min,hennes sätt att prata,hennes gester,jag t.o.m går som hon...Ibland när jag hör mig själv säga något hoppar jag till och tänker "jösses,det där lät exakt som mamma" För det mesta skrattar jag åt det men samtidigt är det nästan kusligt. Alla har väl någon gång sagt "jag ska inte bli som min mamma" men vips så är man där utan att förstå hur det gick till.
Jag kan se hur samma sak börjar visa sig i min dotter som annars har utseendet efter sin far men ingenting av hans sätt."A" brukade envist hävda att hon aaaaldrig skulle: Rätta till prydnadssaker som hamnat på sniskan,ordna till dukar som skrynklat sig och mattor som inte ligger som dom "ska".Något som jag alltid gör automatiskt, "i farten" när jag går förbi.
För ett tag sen sprack den föresatsen kan jag säga! Jag: Stopp,stopp,stopp! Hon tvärstannade....
Jag: "Såg du vad du gjorde"
A: Vadå gjorde?
Jag: Du rättade till de där (pekar) i farten, när du gick förbi...
A : Det gjorde jag inte alls
Jag: Okej då säger vi väl det men,men...(flinar)
A: Herregud!
Barnen kommer hem från skolan...
A: Bla,bla,bla,bla....
Jag: Hör du?
A: Hör vadå?
Jag: Dejávu
A: Fyyyy faaaan!
Sen skrattade vi så vi tappade andan...båda två,tsss!
Är du också lik din mamma?!
Självklart att man vill dela med sig av sina åsikter och få gehör.
SvaraRaderaTids nog kommer den dag då vi sitter på en parkbänk och pratar med duvorna.
Ordkontroll av kommentarerna är nån jäkla inställning. Jag hade det ett par dagar i början tills någon påpekade att det var värdelöst ifall man vill ha besökare till sin blogg
Jag har alltid lovat mig själv att inte bli som min mamma.
Men tyvärr har jag märkt, att ju äldre jag blir, ju mer tar jag efter henne.
Ha en bra dag
kram
Nope, inte det minsta lik hur min mamma var(hon dog för 32 år sedan.) Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Vilket jag är glad för!
SvaraRaderaHejsan Marianne !
SvaraRaderaJust precis det hette min Mamma. Och jag heter det efter henne som tredje namn.Jo för katten, har märkt det efter att Mamma gått bort. 2000.Känner att Mamma är med mig då och då i vissa situationer.För då kommer jag på mig själv.Oj, nu var det Mammas ord.Är ganska lik henne i
utseendet men blandat med Pappa.Riktigt så parant o.dominant är jag inte som Mamma var.
Men visst finns det likheter, konstigt vore väl annars.
Tack för ett kul inlägg.Och tack för DINA "KRÅKOR" som Mamma kallade det om någon skrivit. söderdialekt kanske.
Kan ha fel.
Kram Mi
Jaaee,,, jag är VÄLDIGT likt min mamma i sättet och blir mer och mer likt henne utseendemässigt också, även om jag har mycké kvar av pappa utseendemässigt.
SvaraRaderaHärligt och se detta.. :o))
ha dä allra bäst.. // Kramen
PS. Hälsa din gubbe.. DS.
Hej
SvaraRaderaDet finns ett svar på din kommentar i min blogg
mvh
Jag tycker att jag har mer förståelse för min mors agerande nu när jag blivit äldre. Förr kunde jag irritera mig på det, men nu är jag själv där ibland. Fast jag försöker lägga band på mig, så inte mina barn ska bli lika irriterade på mig. Kram
SvaraRaderaJodå... Jag e säkert lik henne i en del saker, men i mångt o mycke e jag nog mej själv. Tror att andra ser sånt mer än man själv...
SvaraRaderaDäremot har min mamma ändrat sej o fått en helt annan självkänsla sen min far och morfar gått bort - vilket jag tycker e SÅ härligt att se... :D
Ha de gott...