Redtopp,s Livstycken!

Sådärja,nu har jag äntligen slagit mig ner framför skärmen igen :-)
Det har varit mycket ett par dagar. Så fort jag blev frisk så gick förstås Eken i däck och som nog de flesta vet så är sjuka män en heeelt annan historia än det är för oss kvinnor.

Först ser man en akut förvandling i ansiktet. Ögon o kinder hänger som om varenda muskel upphört att fungera. Och kroppen.....axlarna sluttar som på en pilsnerflaska,armarna hänger kraftlösa längs sidorna,fötterna hasar fram som i tre nummer för stora skor....

"Du ser väl hur sjuuuuuk jag är" signalerar pås-ögonen.För att vara riktigt säker att jag fattat a-l-l-v-a-r-e-t  ställer han sig en decimeter framför mig och hostar. Avslutar med en nysning som kan väcka döda och snyter sig så det ringer i öronen....på mig! Jag känner honom på pannan."Du har iaf. ingen feber" säger jag tröstande.

Påsögonen blänger på mig...."Ingen feber, jag brinner ju för faaan" och där o då ÄR han döende...på riktigt! Mitt erbjudandet om termometer avslås med en suck! "Feber KÄNNER man och behöver alltså inte mätas"

Idag är det tredje nära-döden-dagen och visar han inte upp en friskare attityd så vete 17 om jag inte tar det till en ny nivå......Arsenik anyone?!