Himlen får vänta

Onsdag morgon!

Väckningslarmet går klockan 06:00 Kastar ut högern för att hitta mobilen och få tyst på den.Trycker och trycker på alla knappar......signalen fortsätter.Den fyller hela rummet."vad fan i helvete"..... prövar igen! Ingen reaktion! Tänder lampan ovanför sängen! Glor ilsket på telefonen....tryck,tryck,tryck! Ingen reaktion! Ljudet går genom märg o ben!

Inte förrän där registrerade jag att oljudet kom från vänster! Väckarklockan!Jeeeesus,jag hade totalt glömt att jag,för säkerhets skull, satte den också! Sen gick allt som en dans och innan jag visste ordet av var jag på väg till lasarettet.

Framme....en sista "klapp" på min skyddsängel medan hissen tar mig till öronnäsohals! Fingrarna darrar lätt,benen känns som gummisnoddar.....

"Ta en nummerlapp" uppmanar tjejen i receptionen! Med ett svagt gnissel kommer lappen ut.Jag kastar en blick på numret....Nummer 13. Hade jag inte varit så nervös så hade jag förmodligen börjat gapskratta åt ödets sjuka humor. I samma ögonblick ropas mitt namn ut....Marianne,varsågod,den här vägen,rum 5. Hjärnan går på högvarv...tretton plus fem=arton.Bra,bra,bra.....mycket bättre! Försöker korsa fingrarna för "tur" men det funkar inte. Handsvetten gör att de halkar från varann...

Rum 5
Hej,hej,jag är dr. Nordanstig.....Ny hand,hej,hej....jag heter Reza och ska vara med idag. Min blick på hans ansikte ser en gigantisk stor svart mustasch och en minst lika stor persisk (?) näsa. Till det ett hår som jag i vanliga fall skulle kunna offra en arm för att ha ! Mitt i alltihop ett par jättevackra pepparkornsögon. Dr. 1 är Rezas kompletta motsats! Gråblondbeige kalufs,ett avlångt ansikte,högst ordinär näsa o  två ovanligt-blå ögon! Munnen ler och ber mig sitta ner!

"Jaha,nu har vi fått svaret från patologen"

Där,just där visste jag vad han skulle säga...jag såg det i hans ögon!
Han lade sina händer på mina som krampaktigt höll sig fast i armstöden...

"Jag har goda nyheter.....MYCKET goda nyheter"
"Du har INTE cancer! Man (patologen) hittade inga tecken på att det skulle röra sig om cancer!"
Du har haft en infektion plus att du ev. har struma och det är det som "ställt till det" för dig.

Att på en minut gå från post-op- läkarens ord "med stor sannolikhet  skivepitel-cancer" och vad som då väntar....till att få detta besked....o-b-e-s-k-r-i-v-l-i-g-t!
Efter en snabb kontroll av såret så, swoooosh, befann jag mig ute på gatan igen....

Resten av dagen ägnades åt att motta glädjerop från mina barn och Eken som aldrig ville sluta pussas,tsss! Rundade av dagen med wienerbröd-frossa,hehehehe! Jag smällde i mig tre stycken och sköljde ner dem med vad kylskåpet hade att bjuda på................Mjölk!

Sen somnade jag som en stock!

Nu skickar jag min "talisman" vidare till någon annan som behöver henne!

Punkt!