Norge

Det finns ju egentligen inget att säga som inte redan är sagt....

Jag försökte flera gånger igår att formulera i en blogg vad jag känner men orden  fastnade och det gick inte alls.

Jag tänker just nu mest på de stackars föräldrar som fortfarande inte vet vad som hänt deras barn,inte mer än att de förmodligen ligger i havet utanför Utöya.

 Deras ångest måste vara outhärdlig.....

 Jag minns fortfarande,som om det var igår, tragedin på  Roskildefestivalen i juni 2000 där nio personer omkom,nedtrampade under Pearl Jams framträdande.

När jag hörde på tidiga morgonnyheterna vad som hänt, visste jag att min son befunnit sig just där,just då! Den ångest och skräck vi kände innan beskedet kom att han klarat sig går inte att beskriva.

När telefonen bara minuter senare ringde och jag hörde, Mamma,jag är okey,jag är okey....Då översvämmades hjärtat av tacksamhet.

Ååååååhh,vad jag önskar att föräldrarna i Norge kunde få samma besked!

R.I.P