Tidsnöd

I dag fick jag, för första gången i sommar,ångest över hur fort tiden går,brrr! 18 Juli redan????? Vart tar dagarna vägen? Vi som pratade i vintras om hur mycket vi ville göra när våren och sommaren kom.

Till dags dato har vi bara infriat en bråkdel av alla planer och det enda jag kan skylla på är att kroppen inte orkar leva upp till vad huvudet vill.

Eken köpte "sommarkort" till oss så vi skulle kunna ta tåget när o hur som helst. Åka runt och hälsa på släkt och vänner ,m.m m.m. Helt enkelt se något annat än "hemma"

 Visserligen har vi hälsat på  min gamla mamma och det var förstås trevligt men också vemodigt.Åldern har tagit ut sin rätt och jag blir så beklämd när jag hör hur "vilsen" hon är.Hur tid och rum inte stämmer längre.....

Nu är det en månads restid kvar på kortet och jag börjar känna mig stressad vilket naturligtvis inte var tanken. Stress är skit!

Kanske borde man bara "lägga ner" och sluta tro att man ska så  mycket....

Njuta av här.....Kroppen orkar inte,vad är det egentligen för fel med det?

När jag skriver känns det mycket bättre,kraven kommer ju från en själv,ingen annan än jag kan bestämma hur resten av sommaren ska bli....

Tar en tretår och funderar vidare!

Kram!