Är det åldern....eller inte?!

I söndags var det dags för den årliga Ramlösadagen.Något som vi mer gärna deltagit i och i alla år alltid sett fram emot.Vi har packat picknickkorgar laddade med mat för att kunna stanna länge i den vackra brunnsparken och alltid tyckt att dagen varit toppen....Vi har packat cyklarna med stolar och allt annat som behövts och trampat både dit och hem trots att backen hem inte är att leka med!

I år hände något konstigt !
 Lusten var inte som tidigare,motivationen tycktes inte vara densamma och vi satt lääänge och diskuterade om vi skulle masa oss dit. Hur kan man plötsligt inte vilja något som alltid varit kul????

Eken säger att det är åldern....Vilken ålder,din eller min, svarar jag som slår ifrån mig med armar och ben när han med ljusets hastighet fösöker föråldra mig.
Du är elva år äldre än jag så dra inte in mig i dina gubbteorier...

Min teori är att man blivit för bekväm.Man har svårare att få ändan ur vagnen,har längre startsträcka och liksom väger om det är värt besväret,typ!Om det är åldersbetingat eller bara ett personlighetsdrag lämnar jag osagt men sån vill iaf. inte jag vara....nix!

Medan vi pratade "åldrades" Eken vidare och sjönk längre o längre ner i stolen....

Ju längre han sjönk ju ihärdigare (Läs:irriterad) blev jag....Näää nu jäklar alltså! Skärpning!
Jamen du har ju ont i hälsenan, fösökte han....
Vi ska inte jogga dit, vi kan ta bussen!

Bussen var min eftergift till äldrevården!

Och iväg kom vi....och så fort vi kommit utanför dörren vaknade lusten! Om inte det bevisar tesen om bekvämlighet så vet inte jag?!

Vi fick förstås en väldigt fin dag! Inte nog med att Elinebergskolans estet-elever bjöd på  fantastisk underhållning och att hälsobrunnen bjöd på järnvatten....

Vi vann både blommor och kaffe på tombolan!

Den här gamla damen,för självklart är det en hon,var det sista jag såg innan vi drog hemåt igen...Jag klappade "henne" och viskade: Hur man hanterar ålder är ett val och sann skönhet går aldrig ur tiden!

Punkt!