Jag är en riktig "sucker" för romantik och när jag ser ett brudpar skrida nedför altargången får jag nästan magknip av alla känslor det framkallar.
Kanske har det att göra med att jag själv inte var en "vit brud" utan tog snabbvarianten på rådhuset. Iklädd en vid blommig sommarklänning för att få plats med magen. Som drygt en månad senare visade sig innehålla den ljuvligaste lille pojke man kan tänka sig.
Utanför rådhuset hade det,medan vigseln pågick,samlats en massa japanska turister som,när jag och min nyblivne äkta hälft skred (nja) ut på trappan, riktade de sina nikonkameror mot
Idag tror jag att vissa par gifter sig av fel anledning och glömmer "sen"....när blommorna torkat(s), klänningen hänger under plast i nån garderob och "kalaset" ska betalas . Jag är den första att veta att ung förälskelse gör en tvärsäker på att kärleken kommer att vara för alltid men ibland undrar jag om det inte spårat ur med alla extravaganta "måsten".
Tillfälligt avbrott
Telefonen ringde mitt skrivandet! Ett totalt oväntat samtal från Hälsingland och jag fick veta att en barndomsvän till min mamma gått bort. Det var hennes man som berättade det och otroligt nog kom vi in på deras långa äktenskap! I juni skulle dom ha firat 60 årig bröllopsdag S-E-X-T-I-O !!! När jag frågade hur han själv mår sa han:"Jag är tacksam, vi har haft en fantastisk gemenskap,varit goda vänner och skrattat varje dag!
Det känns faktiskt som ett ödets finger att det samtalet kom just idag?!
Ha en sköööön helg alla väniskor!
Kram!
Hade förträngt att det är Pingstafton idag
SvaraRaderaMen de som gifter sig har i alla fall tur med vädret
Stockholm har cirka +20 och det fläktar
Förresten, är det modernt i dessa tider att gifta sig, jag vet inte.
Jag beundrar de som varit gifta en massa år, hur står de ut med varandra?
Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig tills vi hörs
mvh
Hörde just i dag, tisdag, att det börjar vara alltmer inne att gifta sig borgeligt.
SvaraRaderaNär jag och K av någon obegriplig anledning bestämde att vi skulle gifta oss, vägrade jag att göra det kyrkligt. Jag hade då sedan några år gått ut ur kyrkan. Dessvärre visade det sig att rådhuset endast uförde vigslar på vardagar, så jag blev tvungen att foga mig, men vi höll till i sakristian med bara den blivande makens släktingar nrävarande. Prästen såg bister och tvivlande ut, men i början av juli är det 46 år sedan detta hände och vi bor fortfarande under samma tak, även om det lyfter lite ibland av diskussionerna som förs.