Hektiskt för att jag i och med strimlandet av gamla brev från olika tidsepoker kom in i ett riktigt ordentligt rensa-rensa-stadium och gjort rent hus i alla bemärkelser....
Vissa tyckte att jag var galen som gjorde mig av med brevminnen,själv tycker jag det är skööööönt!Bra minnen sitter ju ändå kvar i huvudet, eller hur?! Jag har svårt att se mig själv sitta på "hemmet" och läsa gamla brev.....med foton är det en helt annan sak,de skulle jag aldrig kunna göra mig av med!
En tjock brevbunt var ifrån 1963.....skrivna av en femtonårig pojke som jag, 14år, gömde för polisen,tsss! Japp ni läste rätt! Pojken i fråga var på rymmen från ett fosterhem och jag tog honom förstås under mina vingars beskydd.....Tydligen fick polisen nys om saken och då gömde jag,helt sonika, ynglingen i vår kökssoffa. Med ärliga blå ögon förnekade jag sen all vetskap om "ärendet" Inget bra gömställe skulle det visa sig för lika frenetiskt som jag ruskade på huvudet lika raskt hittades han av lagens långa arm och förpassades ur både soffa och vårt trivsamma kök och hamnade istället på ett "hem" utanför Lund varifrån han sen höll kontakten ganska länge.
Andra brev har jag fått från europas alla hörn....
Allt ifrån en positivspelande holländsk yngling som med sitt vevande underhöll mig på "Stora Torget" i Uppsala och genast satte mitt unga hjärta i brand.Vi brevväxlade i flera år. Jaques Landmeter hette han....
Sen var det utväxlande av tankar från killen som visade sig vara en hon,tsss! Heather! Hela tiden trodde jag att det var ett pojknamn och när insikten om motsatsen kom var det slut på långdistansförälskelsen,fniss!
Jag skulle kunna berätta massor om mina brev men det här får räcka så länge och en del minnen är så ljuva så de behåller jag för mig själv.
I helgen har jag haft min älskling E. ,barnbarnet, här.....Vi var bl.a och tittade på rekordförsöket med ukulele-spelare. 1700 var anmälda,1547 godkändes och spelade "leende guldbruna ögon" och med det sattes världsrekord och Guinnesbook-plats.Bra jobbat eller hur?!
Över till hysterin.....
E. hade med sig sin egen dator men var tvungen att låna mina datorsladdar för att kunna använda den.Inga problem bara att koppla tillbaka dom sen kan tyckas men vad händer?!
I morse var min dator....död!
Skriiiiiik,abstinens...va i heeeelvete nuuuuuu då! Kärleken till ättlingen övergick i ett morrande. "Förgrömmade unge"
Hysteriskt provade jag alla möjliga och omöjliga lösningar.Ringde t.o.m Com Hem som vänligt men smått ironiskt påpekade att dom inte har med "sånt" att göra! Kände mig som en idiot förstås men det må vara hänt.
Rökte en cigarett för att lugna ner mig!
Tänk människa....tänk sa jag högt för mig själv! Så det gjorde jag! En lååååång stund!
Eureka....problemet blev löst! E. hade kopplat tillbaka en sladd fel det var allt!
Kaxig som få tänkte jag ringa min support,mellansonen, och meddela att han inte behövdes,jag hade fixat det själv....humpedumpedump,é man bäst eller?!
Då visade det sig att mobilen också var....död!
Den "förgrömmade" hade spelat "snake" för varenda återstående krona!!!!!!!
Min gamla mormor sa alltid: "De barna,de barna....skicka dom till körkan så går dom till kvarna" Nog ligger det en viss sanning i det *Ler*
Jaha,det var lite ditt o datt från min front.Nu är det dags att "fånga dagen"....
Ha det gott,kram!
Du är verkligen energisk. Jag log igenkännande när jag läste om datorsladdarna. Har själv råkat ut för samma för en del år sen. Men visst fixar man det själv till slut, eller hur? Ha en fortsatt trevlig vecka. Kram Gunnel
SvaraRaderaHej.Kärleksbrev har jag inte fått så många i mitt liv,så där är det inga problem med rensningen.Däremot har jag skrivit dagbok i ganska många år. Funderar hit och dit om jag skall spara dom till eftervärlden eller köra alltihop i tuggen.Vet inte om jag vill att sonen skall läsa alla mina tankar,som inte alltid varit så fina.Inte mina bravader under åren heller,för den delen.Kanske lika bra att han får vara kvar i den villfarelsen att morsan är en ängel.För det är jag!!! *fniss*
SvaraRaderaDatorsladdar i fel hål.....Det är jag expert på!Sladdar i allmänhet brukar jag missa.
Minns en jul när jag till allas stora glädje,inte fick igång stereon för att spela O Helga Natt. Själv blev jag rätt ledsen,för Jussi på Julaftons morgon hör till traditionerna som jag inte vill missa.När jag några dagar senare skulle plocka isär apparaterna för att lämna in dom för lagning, då visade det sej att SLADDEN SATT INTE I VÄGGEN!Gissa om jag höll tyst om fadäsen!
Jag har fler såna tavlor, men det tar vi en annan gång. Kram från LISA
Hm...du klarar ju det tekniska med bravur tycker jag...och tänka sig att balla Malla har ett "kriminellt förflutet" hahaha...Kramsi kramsi.
SvaraRaderaHaha :) Det här var roligt ;) I köks soffan.... :)
SvaraRaderaTänk så kul när folk (som du) vågar bjuda på sig själv o berätta om lite av varje :)
Massor av leende kramar kommer här :)
Värsta badbrudarna jue, kolla!
SvaraRaderaVa härliga och fina ni är, bara det fotot är ju värt priset för scannaren! Jag satsade mina slantar på svamptork istället, hihi, fast just nu är jag övertygad om att jag ALDRIG sätter min fot i en skog igen (alltså kan jag inte gå utanför dörren) för denna sommar har jag hittills hittat fyra fästingar på valda delar på kroppen, senast igår....stackars make tycker också dom är äckliga o det är han som får agera fästingplockare för dom jäklarna sitter alltid så till att jag omöjligt ser dom själv, dvs. på ryggen...
Jag skulle ju önska trevlig helg och inte prata om såna otrevligheter, så nu säger jag bara det: tREVLIG HELG TILL Punatukka från Harmaatukka!